På en torraka satt en gammaldags fångstanordning som av allt att döma använts till att fånga ekorre – en så kallad slagfälla eller ekorrsmälla. Om en sådan fälla har aldrig rapporterats tidigare i hela Västernorrland. Däremot har liknande fynd gjorts i Käringberget i Lappland/Västerbotten. Därför vet man en del om fällans användning och funktion.
Fällan är konstruerad så att ett inhugg gjorts i en trädstam. Nedanför det höggs ett snitt snett nedåt så att en spjälka frigjorts nästan helt. Spjälkan bändes sedan utåt och hölls i utspänt läge med tunna tvärliggande stickor. Till bete användes svamp. När ekorren kom för att äta, trillade stickorna ned, fällan slog igen och ekorren var fast.
Bernt Ove Viklund berättar att ekorren främst fångades för dess skinn som gjordes pälsverk av, så kallat gråverk, och användes exempelvis till klädfoder. Men något som intresserade arkeologen extra var platsen som fällan hittades på, nära entrén till Kunnådalens kunskapsskog.
– Fällan upptäcktes intill en naturlig gångstig, beskriver Viklund. Mycket kring fyndet är än så länge spekulationer men vi vet att det förr i tiden var vanligt att man satte upp fångstanordningar utmed stigarna. Exempelvis skogshuggare som gick till en avverkningsplats varje dag kunde gillra och vittja fällor både morgon och kväll, på väg till och från sitt dagsverke. Jag har stora förhoppningar om att hitta fler fällor, troligtvis utmed eller nära gångstigarna, säger Viklund och fortsätter:
– Det är just den här typen av fynd som gör de orörda delarna av kunskapsskogen så intressanta. Jag är övertygad om att det finns många olika kulturspår i Kunnådalen som kommer att ge oss ny historisk kunskap. Dessutom bedrivs ju redan skoglig forskning och vi lär oss mycket om biologisk mångfald och skogen som sådan. Kunnådalens kunskapsskog är verkligen värd att besöka, avslutar Bernt Ove Viklund.