Efter de stora okontrollerade bränderna sommaren 2018 kan det verka konstigt att bränna skog avsiktligt. Men bränder är en naturlig del i skogens dynamik och har stor betydelse för den biologiska mångfalden. Förr var skogsbränder relativt vanliga och återkom regelbundet på många marker. Med det moderna samhällets brandbevakning och brandbekämpning har skogsbränderna minskat i antal och omfång. Därför är kontrollerad naturvårdsbränning en viktig åtgärd för att gynna olika arter, däribland några mycket sällsynta som är helt beroende av brandens hetta.
– Som skogsbolag och skogsägare kan man göra olika saker för att stärka skogens naturvärden. Men det finns ingenting som ger så snabb utväxling som att bränna skog. Det kan vi mäta direkt i hur många arter det gynnar och de strukturer vi återskapar genom död ved och ett ökat lövuppslag, säger Johan Njunjes, produktionsledare för skötsel och naturvård på Holmen Skog region syd.
En skogsbrand ger en omedelbar störning för i stort sett alla skogens organismer. Skadad eller död ved och bränd mark skapar förutsättningar för både trädföryngring och nykolonisation av insekter, svampar, lavar, mossor och andra växter, som i sin tur lockar fåglar och däggdjur.
Vi stegar runt på en halvudde vid sjön Likstammen vid Öster Malma i Sörmland. Det är en typisk sörmländsk tallmark på en ganska bergbunden, kuperad trakt. Här brände Holmen Skog förra våren 20 hektar i naturvårdssyfte. Förberedelsen för bränningen tog två dagar. En skotare körde längs begränsningslinjen för att trampa ned mossan och naturvärdesträd som inte fick skadas av branden bevattnades rejält.
– Själva bränningen tog cirka 6 timmar. Det är ett resurskrävande arbete, med cirka tio personer, ett par motorpumpar och slang i begränsningslinjen runt om hela området. Eftersläckningen pågick i tre veckor, berättar Johan Njunjes.
Han är nöjd med resultatet. Merparten av tallarna har överlevt den lågintensiva branden, vilket också var meningen, medan flertalet granar – som har en tunnare bark – har dött.
– Syftet med bränningen är att skapa en ojämnhet i beståndet och en mer skiktad skog med både buskar och mer lövträd. Nu till våren kommer det att bli ett stort lövuppslag här och även ormbunke och örnbräken. Mjölkört och hallonris kommer i mängder, men det är väldigt betesbegärligt och kommer att försvinna eftersom det är mycket vilt här, säger Johan Njunjes.
Många av tallarna som brandskadats kommer att få brandljud. Det är en stamskada som orsakas av brandens hetta och som innebär att innerbarken, kambiet, blivit brunt och dött på ett ställe.
– Här finns lite kådutfällning som visar att det kan bli ett brandljud, säger Johan Njunjes och petar med kniven på en tall.
– Brandljudet gör att barken kommer att falla av just här. Sedan kommer trädet att sträva efter att valla över skadan så att den inte blir en angreppspunkt för svampar. Det gör veden väldigt rik på hartser och andra skyddsämnen så att när trädet en gång bara är en stubbe kommer den att hålla i ytterligare 150 år.
Hur ser det ut här om tio år?
– Då kommer området att vara fullt med död stamved med insekter och svampar som är specialiserade på olika stadier av nedbrytning. Samtidigt kommer det att vara väldigt fint och grönt av ny vegetation, säger Johan Njunjes.
– Om 15 år tänker jag att vi bränner skogen igen för att ytterligare förbättra naturvärdena. Då har skogen återhämtat sig och fått ett nytt mosstäcke som går att bränna.
Text: Nils Sundström
Foto: Magnus Glans