Ju mer vi känner till om ståndorten, det vill säga det område där träden växer, desto bättre blir utfallet av föryngringsåtgärder som markberedning och plantering, med bättre tillväxt och fler plantor som överlever.
En gammal sanning kan tyckas, men begreppet ”ståndortsanpassning” försvann med 1960-talets satsning på storskaliga kalhyggen. Med god draghjälp av skogsekologen Jan-Erik Lundmarks lärobok Ståndortsanpassat skogsbruk del 1 och 2 togs det på 1980-talet åter till heders.
Att anpassa skogsbruket efter klimat, fuktighet, jordart och tillgång på näring blev en självklarhet. Rätt träd på rätt plats var tanken.
Åtminstone på papperet.
I praktiken har det varit svårare. Ekonomi och detaljhänsyn har inte alltid gått hand i hand. Om plantor snabbt sätts i jorden, utan tid att läsa av planteringsytans specifika förutsättningar, uppstår problem. Då är det lätt hänt att tallplantorna hamnar i en fuktig, kalkhaltig och bördig sänka, med granplant som får breda ut sig över den torra grusåsen med mager jord strax intill i stället för tvärtom.
– Att inte anpassa trädval och antal plant efter växtplats kan innebära en halverad produktion, med avsevärt försämrad ekonomi, konstaterar Holmen Skogs skogsskötselchef Olov Norgren.
Det är långt mellan norr och söder i Sverige med skötselråd som varierar, från Norrbottens tallhedar till bördig granskog i Småland. Men det kan också vara stora variationer inom ett enskilt bestånd, med flera ståndorter och såväl fuktiga svackor som torr hällmark och partier där berget syns. Typ av vegetation, markfuktighet och klimat är nyckelfaktorer att ta med i planeringen; frostrisk, vindläge, försommartorka och betestryck likaså.
En sluttning innebär god tillförsel av näring, medan krön ofta är mindre bördiga och svackor kan innehålla mycket vatten som inte alltid lämpar sig för plantering. Generellt kan sägas att markens förmåga att producera virke, dess bonitet, är högre i söder än i landets norra del. Men det finns avsevärda lokala skillnader beroende på bland annat kalkhalt och bergart.
– Ska man lyckas skapa robusta och hållbara skogar är det alltid viktigt att ta hänsyn till växtplatsens egenart när den nya skogen planeras, säger Olov Norgren.
Därför ska det nu bli enklare för skogsägaren att redan hemma vid skrivbordet planera för mer ståndortsanpassade skogsbruksåtgärder. I ett flerårigt projekt arbetar forskare vid Skogforsk med att ta fram ett lättanvänt beslutsstöd baserat på matematiska modeller utifrån skördardata och flygburen laserskanning. Fokus avses ligga på att förbättra och utveckla metoder för skonsam och värdeskapande föryngring. Med stöd av den information som samlas in kan planteringsytan delas in i mindre områden, vilket ökar precisionen i miljöhänsyn, skötselåtgärder och valet av trädslag. GPS gör det sedan enkelt att få varje planta på rätt plats.
Ytterligare ett viktigt skäl till att ståndortsanpassa föryngringen av skogen är det förändrade klimatet och risker som förutspås öka. Träd som trivs och växer bra har bättre motståndskraft mot storm, sjukdomar och angrepp av skadeinsekter.
– Ju mer man vet om ståndorten, desto lättare blir det att göra rätt, summerar Olov Norgren.
Text: Mats Wigardt