Den svenska skogen är inte bara en ovärderlig resurs för oss människor, den är också hem för en mängd växt- och djurarter. För Holmen är det avgörande att bedriva skogsbruk med bibehållen biologisk mångfald.
– Vi tar alltid hänsyn till djur och natur vid avverkningar och en art som i högsta grad är prioriterad är den fridlysta kungsörnen, säger Kristofer Wester, Holmen Skogs naturvårdsansvarige för Västernorrland och Jämtland.
Det finns många skäl att värna om kungsörnen. Den är en viktig topprovfågel som reglerar beståndet av andra djur, som skogsfågel, hare, mård och orm. Arten är inte bara utsatt för illegal jakt, utan många örnar dör av blyförgiftning när de äter slaktavfall som innehåller rester från blyhagel och blykulor, eller blir påkörda när de äter kadaver på järnvägsrälsen.
En kungsörn kan ha 2,2 meter mellan vingspetsarna, och även om den bara väger 5–6 kilo väger deras bon desto mer. Ett bo byggs på med nya kvistar varje år och kan bli uppåt fem meter högt och väga över ett ton. Det krävs med andra ord grova grenar för att hålla för tyngden.
– Vid skogsbruksåtgärder sparar vi alltid gamla tallar, så kallade naturvärdesträd, som en del i naturvårdshänsynen som utförs vid traktplanering, förklarar Kristofer Wester.
Örnarna är som mest känsliga för störningar under perioden 15 februari-31 augusti. Holmen har ett väl etablerat samarbete mellan traktplanerare, som planerar skörd, och ornitologer från de regionala föreningarna inom BirdLife Sverige och Kungsörnsprojektet. Föreningarna bistår med värdefull kunskap om hur störningar kan undvikas under häckningen.
Kungsörnsprojektets uppdrag är att göra ”örnkollen” och föra in skyddsområden för kungsörn.
– Man måste ta hänsyn som avverkande skogsbolag och vårt samarbete med Holmen har funkat bra i 15 år, berättar ornitologen Thomas Birkö på Kungsörnsgruppen Ångermanland.
Andro Stenman från Ångermanlands Ornitologiska Förening (ÅOF) tillägger:
– Vi är mycket glada att Holmen har gett ÅOF ekonomiska möjligheter att kontinuerligt genomföra inventeringar och att de använder sig av underlaget. Det är unikt – Holmen är det enda skogsbolag som vi har det här samarbetet med.
Kungsörnen gillar svårtillgängliga områden och bergsbranter. Kungsörnsmiljöerna gynnar även andra arter som har svårt att hitta miljöer att trivas i. Årligen uppstår ett par intressekonflikter kring skörd, men traktplanerarna och ornitologerna kommer alltid tillsammans överens om hur skyddszonen ska utformas kring häckningsplatserna.
– Vid vinterinventeringen i februari–mars skidar vi upp på höga höjder för örnspaning. De är allra lättast att se när de flyger tillsammans i par och markerar revir, så kallat spelflykt. Då ser vi om reviren är besatta, om revirgränserna har förändrats och om någon partner har dött eller blivit utbytt, och om ett bobyte har skett, förklarar Andro Stenman.
Under tidig sommar går det ideella arbetet in i en ny intensiv fas.
– Då letar vi häckningslokaler och gör bokontroller. Varje örnpar kan ha tre, fyra bon som de alternerar emellan, så det är inget man kan göra från skrivbordet det här, säger Andro Stenman och skrattar.
I juni utförs också ringmärkningen – och det är inget för höjdrädda. Ove Källström klättrar vant upp 20 meter i en tall för att ringmärka ungarna, medan Andro säkrar honom med ett säkringsrep. Ungarna märks med färgkodade ringar runt benet (tarsen), som visar var och vilket år den är född.
– Under året som gått besökte vi 66 revir, av vilka 56 var besatta, vilket betyder att det finns cirka 65–70 revir i området, berättar Thomas Birkö.
Tack vare bland annat det goda samarbetet mellan Holmen och de lokala ornitologerna är kungsörnsbeståndet numera stabilt i Ångermanland.
Se filmen från ringmärkningen här
Text: Sofia Zetterman
Foto: Leif Wikberg