I Sverige ställs i dag cirka en miljon högstubbar per år på föryngringsytor. Högstubbar är träd som har kapats på 3–4 meters höjd i samband med skörden och som lämnas kvar för att bli hem och matplats för insekter, svampar och fåglar under lång tid.
När högstubbarna introducerades på 1990-talet hade solbelyst, stående död ved blivit en bristvara i skogen. Hur stor effekt de skulle ha för olika organismer var oklart. Nu har forskare från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Skogforsk utvärderat ett antal studier om högstubbar.
Resultatet visar att högstubbarna ofta rymmer andra arter än vanliga, låga stubbar. Olika arter följer på varandra i takt med att barken lossnar och högstubben multnar. När högstubben börjar murkna kan hackspettar och mesar hacka bohål i den.
En av många solälskande insekter som gynnas av högstubbar är den rödlistade arten större flatbagge. Studier visar att högstubbar kan var avgörande för att den ska ha en hög population. Vildbin använder i sin tur skalbaggehålen i högstubbarna, som alltså fungerar som insektshotell.