Synen på död ved i den svenska skogen har förändrats över tid. Från att ha varit en resurs för att utvinna tjära, kol och brännved, till att bli en pesthärd som måste städas bort, betraktas den i dag som en viktig resurs för biologisk mångfald. Ett dött träd är ett på samma gång i högsta grad levande träd. Det är en våldsam och fantastisk värld, där varje ruttnande stock och stubbe utgör bostad för miljontals bredkäftade varelser.

Skoningslösa insekter och lömska svampar äter sig in under barken och vidare ner genom vedlager efter vedlager. Arméer av baggar bryter ner allt motstånd, här dödas och älskas det med samma friska humör.
– Det finns över tusen skalbaggsarter som är helt beroende av döda träd, berättar entomologen Bengt Ehnström som tillbringat snart 60 år med näsan över gamla stubbar.

Enkelt uttryckt är död ved träd som har dött, eller döda grenar och toppar på levande träd. Den kan delas upp i grov död ved eller klen död ved. Den grova veden kan finnas kvar i många år, och utgör livsmiljö för många olika arter av insekter, svampar, lavar, fåglar och däggdjur.
När det storskaliga skogsbruket infördes minskade mängden död ved i snabb takt. I det nutida skogslandskapet är det en bristvara, vilket gått ut över många arter med den döda veden som livsvillkor. Få träd når numera en så hög ålder att de dör en naturlig död.

På mitten av 1990-talet fanns i genomsnitt drygt sex kubikmeter död ved per hektar i Sveriges brukade skogar, varav merparten var kullfallna stammar, så kallade lågor.
Forskning visar att det emellertid behövs omkring 20 kubikmeter död ved per hektar för att uppnå maximalt antal arter och individer.
– Under de 15 år som jag forskat om död ved och insekter är det tydligt att mångfald gynnar mångfald, säger Therese Löfroth på SLU. Det betyder att en mångfald av död ved är jätteviktigt för att bevara den mångfald av arter som lever i, på och av den döda veden.

Död ved fyller alltså en viktig ekologisk funktion som bidrar till att öka den biologiska mångfalden i Sverige. Bland annat genom att ge en mer varierad struktur i skogen, vilket kan vara viktigt för djur som gnagare, myror och jordlöpare, som är en skalbagge med långa ben.

Dessutom är död ved klimatmässigt bra eftersom veden lagras i marken och bidrar till skogens kolförråd. Det har också visat sig att insekterna i äldre död ved kan hjälpa levande träd att stå emot angrepp av skadeinsekter som barkborrar. Insekterna i den döda veden skrämmer nämligen bort eller angriper skadeinsekter.
Och mängden död ved ökar nu i produktionsskogen, till stor del tack vare en ökad naturhänsyn vid skörd. Det är i dag standard att lämna liggande träd, så kallade lågor, kapade högstubbar och stående träd som får dö på rot.

Detta gäller även Holmen Skog. I riktlinjerna för Holmens skogsbruk ingår att arbeta långsiktigt och skapa förutsättningar för biologisk mångfald i skogen enligt de regler som miljömål, certifieringar och skogsvårdslag anger.
– Det innebär att alla arter som är naturligt förekommande i skogslandskapet ska ges förutsättningar att fortsätta leva, förklarar David Rönnblom som är verksamhetsutvecklare för naturvård vid stab skogsbruk på Holmen.

I detta arbete ingår åtgärder för att öka andelen död ved. Enligt Artdatabanken är närmare 40 procent av rödlistade skogslevande arter beroende av död ved i olika stadier. En metod som används är att göra unga träd gamla för att gynna insekter, fåglar och svampar, så kallad veteranisering. Det innebär att man medvetet skadar träden, inte så mycket att de dör men att åldrandet påskyndas och att det skapas attraktiva livsmiljöer både när det skadade trädet lever och när det senare dör.

En annan metod är luckhuggning. Och naturvårdsbränning, med många döda träd som resultat. Cirka hundra arter av insekter och svampar är beroende av återkommande bränder för sin överlevnad. Effekten av en ökad naturhänsyn i skogen bekräftas av en studie i Hälsingland där man jämförde hyggen skapade före och efter 1990-talets mitt.

De nyare hyggena hade där i snitt 15 kubikmeter död ved per hektar jämfört med äldre hyggen där motsvarande siffra var nio kubikmeter. David Rönnblom har nyligen hittat den rödlistade och kräsna raggbocken i en liggande död tall på en del av Holmens mark i Västerbotten som naturvårdsbrändes 2002. Tidigare fynd var från 1950-talet. Då fanns raggbocken i hela landet, i dag finns den i huvudsak från östra Småland upp till Norrlands kustland.
– Det är ett gott bevis på att de naturvårdsåtgärder vi utför har en positiv effekt på biologisk mångfald, säger han.

Död ved ökar

Mängden hård död ved grövre än tio centimeter har fördubblats i de produktiva skogarna under de senaste två decennierna. Ökningen har gått från cirka 45 miljoner kubikmeter 1996 till drygt 100 miljoner kubikmeter 2014. Det är ett resultat av den ökade generella hänsynen vid skogsåtgärder, som skapandet av högstubbar och att lämna fler fallna träd. Hård död ved är en av fem indikatorer i skogsindustrins miljökvalitetsmål Levande skogar, vars senaste rapport visar att målet kring hård död ved har nåtts med råge.


Källa: Riksskogstaxeringen 2017, Levande skogar


Några punkter om död ved

  • Mest död ved, såväl totalt som per hektar, finns i norra Norrland.
  • En död tall kan leva vidare i hundratals år och erbjuda husrum, skydd och föda åt mängder av levande varelser.
  • Ju äldre skogen är, desto mer död ved finns i den.
  • Klen död ved har inte lika många specialiserade arter knuten till sig och påverkas inte heller i lika stor omfattning av skogsbruk.


Text: Mats Wigardt
Illustration: Nadia Nörbom