I det luckhuggna beståndet har luckor om 20 meter i diameter skapats runt sälgar, aspar och gamla tallar. De flesta fällda träden har fått ligga kvar så att död ved har skapats och visst virke har tagits ut. Luckan får nu återhämta sig på egen hand. Under tiden genomför forskarna delstudier i området.
Forskningen skapar intresse
Totalt har ett tiotal vetenskapliga publikationer och två doktorsavhandlingar genererats i projektet. I en nypublicerad studie undersöktes den effekt luckhuggning och bränning har på skalbaggar. Resultatet var tydligt och en artikel accepterades nyligen för publicering i den vetenskapliga tidskriften Forest Ecology and Management.
Therese Löfroth är docent på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) vid institutionen för vilt, fisk och miljö och en av de aktiva forskarna i projektet:
– Vi visar att före behandling såg skalbaggarnas artsammansättning lika ut i alla bestånd men efter behandling blev det stora skillnader. Tydligast förändringar blev det i de brända bestånden, vilket beror på att det blir en mer drastisk förändring efter bränning.
Studie och resultat
Ett år före åtgärderna samlades drygt 13 000 skalbaggar in från de utvalda områdena. De var då fördelade på 366 arter. Två år senare, det vill säga, ett år efter behandlingen samlades drygt 17 000 skalbaggar in fördelade på 448 arter. Tesen var att antalet individer och artrikedomen skulle växa i såväl de brända områdena som de luckhuggna. Det visade sig stämma väl i de brända områdena medan varken antalet individer eller artrikedomen växte nämnvärt i de luckhuggna bestånden.
– Vi blev lite överraskade av att förändringen inte blev ännu större. Samtidigt ser vi att åtgärder som de här ger resultat som helhet och att luckhuggning och bränning gynnar olika arter. En aspekt är att det är olika insekter i de olika typerna av död ved. Därför är det viktigt att skapa en mångfald av livsmiljöer vid restaurering. Förra året var vi tillbaka i områdena och samlade in nya prover som vi fått artbestämda men ännu inte hunnit analysera. Vi får återkomma med de resultaten framöver, avslutar Therese Löfroth.
Forskargruppen från SLU
Joakim Hjältén är projektledare och koordinator för restaureringsekologigruppen vid VFM. Ruaridh Hägglund och Martijn Versluiis har doktorerat i projektet, Ruaridh på insekter och Martijn på fåglar. Övriga aktiva forskare är Anders Dahlberg (svampexpert 2019) och Mats Dynesius (expert på mossor och kärlväxter). Anne Hekkala är expert på insekter och har nyss fått pengar till ett nytt projekt som kommer att handla om hur näringskedjor av insekter påverkas av restaureringarna (Projektstart 2021).