Erica Oscarsson är ganska nybliven skogsägare. År 2021 fick hon drygt 90 hektar mark i gåva av sin morfar. Cirka 78 hektar är skog, resten åker och äng. Skogen är fördelad på flera mindre fastigheter i trakterna av Järbo mellan Sandviken och Kungsberget.
– Det kändes som en ära att få det här förtroendet. Det är både spännande och ansvarsfullt att vara skogsägare. Det känns viktigt att förvalta skogen rätt så att den är välskött den dag den lämnas vidare till framtida generationer, säger Erica.
Morfar Lars Johansson hade ärvt skogsfastigheter av sin far och dessutom köpt till ytterligare hemman. Och eftersom Erica är uppvuxen i närheten av sina morföräldrar känner hon skogarna väl sedan barnsben. Men tills vidare får hon sköta skogen på distans. Erica läser till veterinär i Uppsala och tar inte examen förrän i januari 2026.
– Visserligen åker jag ofta hit på helgerna, men för skogsskötseln och allt som hörtill får jag ta hjälp av Per och av pappa.
Pappa Johan Oscarsson, som bor på orten och själv är skogsägare, hjälper till med det praktiska, som att låsa upp vägbommar och gå på vägmöten. Holmens virkesköpare Per Linander har hjälpt till med att upprätta en skogsbruksplan och ger fortlöpande råd angående skötseln.
– Per är bra, han lyssnar på mig. Och pappa kan också mycket om skog, så det känns tryggt att ha även honom att fråga om råd, säger Erica.
– Min inställning är ju i grunden produktionsinriktad och ibland skiljer sig Ericas och mina åsikter en aning, skrattar Per.
Ett exempel är den avverkning som gjorts på det så kallade fäbodhemmanet. Granarna har tagits ner, men i princip samtliga tallar står kvar.
– Jag hade helst lämnat färre tallar som fröträd, men Erica var bestämd – alla tallar skulle stå kvar, säger Per och sveper med blicken över hemmanet där de höga tallarna reser sig runt den snöinbäddade gamla fäboden och betesmarken intill.
– Jag kan så här i efterhand konstatera att miljön runt fäbodvallen blev fin nu när skogskänslan finns kvar. Vi har flera mål som ska uppnås inom skogsbruket. Produktions-, natur- och sociala värden ska väga lika tungt. Utöver det ska vi även uppfylla skogsägarens egna önskemål.
En växande andel skogsägare bor inte på sina skogsfastigheter eller ens i samma kommun som där de äger skog. I dag ägs 26 procent av alla brukningsenheter av utbor. Ofta har de ärvt skogen eller köpt skog som en investering. För andra är intresset för jakt den primära anledningen till att de äger skog.
Erica är inte den enda utbon Per Linander har kontakt med. Han är kontaktperson för ytterligare ett tiotal skogsägare som är bosatta i andra delar av Sverige och som äger skog i Gästrikland. I allmänhet handlar det om äldre personer som har ärvt sina skogsfastigheter och bara besöker dem en eller ett par gånger om året.
– Jag får anpassa mig och träffa dem när de är på plats. I övrigt får vi försöka lösa olika frågor på distans. Ett bra sätt kan vara att ha digitala möten med skogsägare, säger Per, vars råd till alla skogsägare, utbor såväl som övriga, är att ta hjälp med att ta fram en skogsbruksplan
– Skogsbruksplanen är grundbulten i all skogsskötsel. Den ger struktur åt den långsiktiga planeringen av skötseln av skogen och hjälper ägaren att göra rätt åtgärd vid rätt tidpunkt, vilket ökar lönsamheten. En skogsbruksplan är en inventering av skogsfastigheten. Den innehåller fakta om till exempel typ av skogsmark, virkesförråd fördelat på trädslag per hektar, tillväxt, åldersklassindelning samt eventuella natur och kulturvärden. I planen finns även förslag på åtgärder. En skogsbruksplan är ett levande dokument och uppdateras fortlöpande.
Per Linander och Erica Oscarsson tittar på skogsbruksplanen tillsammans.
När Per hjälpte Erica att ta fram en skogsbruksplan visade det sig att hennes skog är bra fördelad åldersmässigt, med en liten övervikt för slutavverkningsskog, det vill säga träd äldre än 80 år. I november 2021 gjordes en akut avverkning på grund av granbarkborreangrepp och därefter har det skett en del röjning. Nästa projekt är ytterligare röjning samt några gallringar.
Per hjälper sedan tidigare även Johan med en skogsbruksplan, så för Ericas del var det naturligt att vända sig till Per när hon fick sin gåva. Johan har pensionerat sig från jobbet som snickare och ägnar sig nu bland annat åt sin skog. Han hävdar att han känner i princip vartenda träd.
– Riktigt där är jag inte ännu. Men jag hoppas hamna där så småningom, jag också, skrattar Erica. För mig har skogen alltid varit en del av livet. I skogen kan jag känna lugnet. Är man stressad hjälper alltid en skogspromenad. Det är nästan ofattbart att jag numera äger allt detta, säger Erica, vars favoritplats är en tallhed invid en sjö på ett av hennes hemman.
För henne är skogen såväl ett hem för djur, växter och människor som en plats för rekreation och jakt, men också en råvara som det vore slöseri att inte ta vara på. Och hon ser fram emot att så småningom lära sig mer om skogsbruk.
– Det finns mycket att sätta sig in i, men just nu har jag fullt upp med mina studier så det är skönt att jag kan luta mig mot Per och pappa, säger Erica.
Foto: Magnus Glans
Text: Karin Strand