I ett böljande kustlandskap med slingrande vägar ungefär två mil norr om Valdemarsvik ligger gården Nygård. Hit flyttade Dag Svensson, 84 år, när han var tre år då hans föräldrar Astrid och Gösta köpte fastigheten. Då var det ett torp och tillhörde närliggande Engelholms fideikommiss, som sålde ut mark via bland annat Egnahemsrörelsen.

Dag håller upp foto på sina föräldrar

– Torpet hette Mellankärr, men mina föräldrar bytte namn på det. Sedan köpte de till mer mark, berättar Dag Svensson som gått i skogarna i över 80 år, känner varje stig och har arbetat med varje bestånd.

Dag började jobba tidigt i skogen och köpte sin första motorsåg 1954 som 15-åring. Det tyckte inte hans pappa om. 

– Det var en Homelite. De var tunga och slöa, men bönderna fick reda på att jag köpt en och jag hjälpte dem att fälla och kapa de största träden, berättar Dag som sedan jobbade som skogsarbetare i några år.

Sedan sålde han motorsågar i Valdemarsvik i 15 år och bildade familj. År 1978 tog han och hustrun Evy över Nygård av Dags föräldrar. Det har blivit närmare 45 år av aktivt skogsbruk, där Dag själv planterat, röjt, gallrat och avverkat virke som ofta sålts som leveransvirke. En skogsbacke med ekar har han också gallrat fram och det som sålts har blivit ekfanérgolv som bland annat Holmen levererat till Kährs.

– 39 500 gran- och tallplantor har jag genom åren satt med hjälp av familjen och skogskompisar, säger Dag och visar en anteckningsbok där han gjort noteringar om alla planteringar.

Skogsbruket har varit hans livsstil, men var det självklart att någon av de tre barnen ville ta över?

– Vi pratade om det i några år, men det blev allvar för något år sedan. Då tog vi tag i det och fick hjälp av en revisor som var bra på att förklara på ett pedagogiskt sätt hur det skulle gå till. Det är viktigt att det blir rättvist så det inte blir något tokigt i efterhand. Vi har också fått bra hjälp av vår bankman, säger yngste sonen Christian Klaar.

Lösningen blev att de två bröderna Christian och Kenneth tillsammans tog över fastigheten vid årsskiftet och löste ut sin syster, som inte ville vara med.

– Ja, skulle vi ta över eller sälja? Vi kom fram till att det inte var aktuellt att sälja och det känns bra att vi bröder gör det här tillsammans och delar på det, säger Kenneth.

Generationsskifte av skogsfastigheten

– Det är roligt att pojkarna tagit över. Nu gäller det bara att Dag trappar ner, säger Evy och pekar på sin man.

Det blev en rivstart för sönerna att praktiskt ta hand om sin skog då det blev många toppbrott efter tidig blötsnö. Var och varannan helg har de under vintern och våren arbetat i skogen.

– Jag är inte lika van vid skogsjobb som Kenneth, men jag tycker det är vilsamt att komma hit och jobba med kroppen, för jag har ett väldigt stressigt jobb, säger Christian som bor i Norrköping och är delägare i fyra restauranger i Linköping och Norrköping med ett tjugotal anställda.

I ett hus intill Dag och Evy på Nygård bor Kenneth med sin fru Maria Karlsson sedan 1997. Han servar storkök och har en bakgrund som svetsare – en kunskap han många gånger haft nytta av för att laga grejer på gården, inte minst familjens skotare, en Vimek 606. Maria i sin tur är grundskolelärare i S:t Anna. Hon älskar att vara i skogen, tar ofta löprundor där och hjälper Dag med att bland annat samla ihop grot.

– Hon är vår arbetsledare. Det är Maria som ser till att saker blir gjorda, säger Christian. Kenneth förklarar att han inte räknar med att skogen ska går runt ekonomiskt på en gång.

 – Syftet med att ta över skogsfastigheten är inte att tjäna pengar på den, utan att fortsätta äga skogen där far och farfar satt plantor och skött om. Vi vill sköta skogen på ett bra sätt, förvalta den på lång sikt och använda den.

Maria lyfter fram skogens olika värden, att skogen nyttjas för rekreation av många i området som berömmer att det är så fint där. Det är resultatet av Dags slit i många år – han är bland annat noga med att ta ut grot och sälja. Han är också snabb att ta bort de nedersta kvistarna som dött på granar så att trädet kan valla över och bygga kvalitet i timret.

 – Jag vill inte ha en massa ris i skogen; man ska kunna gå med lågskor, tycker Dag.

– Skogen har naturvärden för många och då känner jag ett ansvar för att det ska fortsätta vara lika fint, fortsätter Maria. Vi har två döttrar som vuxit upp här och som verkligen gillar det här stället. Vi vill föra det här vidare på samma sätt som Dag och Evy skött gården.

Kenneth gillar att jaga och kan nu fortsätta med det som markägare. Det betyder mycket att få sitta i skogen, komma bort från vardagsarbetet och låta tankarna flyga, resonerar han.

– Men skogsbruk är egentligen ett nytt område för mig. Tidigare högg jag för att vi hade vedpanna, men nu har vi bergvärme. Jag tänker att vi får lära oss bit för bit hur vi ska tänka kring olika åtgärder, säger Kenneth och fortsätter:

Virkesköpare i skogen med skogsägare

– Holmen är viktiga för oss för att ge råd och säga vad som behöver göras och när det är dags.

Dag, som har jobbat länge med Holmen och senast med virkesköparen Johan Karlström, tycker att samarbetat fungerat bra.

– Holmen är lyhörda, har mycket kunskap och ger råd, säger Dag.

Christian och Kenneth är överens om att de vill börja lära känna sin skog innan de gör någon större åtgärd.

– Närmast på gång är att vi ska göra en gallring och sälja virket till Holmen. Sedan har Johan föreslagit en slutavverkning och där funderar vi på att lämna kvar tallar för självföryngring, säger Kenneth som ser ut att både trivas och vara stolt i sin nya roll som skogsägare:

 – Det här är pappas livsverk. När man var ung var det så där kul att hålla på med skog. Då var det mest fikastunderna som var intressanta. Nu ser jag på skogen på ett annat sätt.

 

Text: Nils Sundström
Foto: Christian Ekstrand