Rönnen är ett anspråkslöst och vackert träd som växer i hela landet, ända upp till fjällgränsen. Det sägs att när löven på våren blivit stora som tjäderfötter börjar också tjädern att spela. God tillgång på rönnbär har sedan gammalt ansetts tyda på en kall vinter med mycket snö. ”Surt, sa räven om rönnbär”, vilket stämmer, men bären är också aromatiska och rika på c-vitamin och är bra att koka gelé av. Veden, som är seg och svår att klyva, passar bra som slöjdvirke, till räfspinnar, yxskaft och skidor. Rönnbären, egentligen små klarröda äppelfrukter, äts av många fåglar – trastar, tallbitar och sidensvansar – som sedan sprider fröna vidare. 

Aspen växer i grupp och kan bli uppemot trettio meter hög. Däremot blir den sällan särskilt gammal då den mjuka veden lätt angrips av sjukdom som leder till att trädet knäcks när det stormar. Den porösa veden gör aspen lämplig att tillverka tändstickor av. Asp är ett utmärkt trädslag att sitta på i bastun. Aspen brukar även sägas vara fåglarnas träd, ofta fulla av bohål som hackats upp av hackspettar. Barken är ansedd som en delikatess för harar och rådjur. Aspens välgörande effekter har också nyttjats av människan. Ett exempel är att ta tre asplöv i vardera skon och gå motsols runt kyrkan för att lindra fotsvett, eller att blanda späda rötter och knoppar som ansetts vara blodrenande. 

Sälgen har haft god hjälp att bli kändis av barnvisan ”Sov du lilla videung”. Många har också välkomnat våren genom att göra en sälgpipa eller använt barken, som innehåller acetylsalicylsyra, för att sänka feber eller bota huvudvärk. Sälgen var ett av de första träden att etablera sig efter inlandsisen och har haft stor ekologisk betydelse. Blad, ved och bark är viktiga för svampar och insekter. Sälgblomman blommar tidigt om våren och producerar mängder av nektar och pollen som hjälper nyvakna bin och humlor att överleva. Hjortdjur och tamboskap uppskattar sälgen som foder. Förr var det därför vanligt att sälgen beskars och hamlades och sparades som lövfoder till vintern. Däremot har sälgen inte haft någon större betydelse som virkesträd, även om den duger gott som ved.

Eken kan bli tusen år gammal och är det kanske mäktigaste trädet av alla. I äldre tider ansågs eken med sin grova bark och vida krona vara ett heligt träd. I den nordiska mytologin var den helgad åt åskguden Tor som ensam hade rätt att fälla ekar, men eken var även kungarnas träd. Gustav Vasa bestämde att eken inte fick fällas av bönderna, en bestämmelse som stärktes ytterligare då eken blev ”regale”, vilket innebar att eken var kungens egendom, oavsett på vilken mark den växte. Skälet för detta var att stormakten Sverige behövde virke till sina skepp. Att olovligen hugga ner en ek kunde vara förenat med dödsstraff. Eken är också värdefull som medicinalväxt och naturvärdesträd

Text: Mats Wigardt
Illustrationer: Martin Holmer

Läs mer på tema Löv i webbversionen av Skogsliv 1, 2022