Det moderna skogsbruket rör sig snabbt framåt, och det är viktigt att veta exakt var gränserna för skogen går – så att man inte riskerar att röja, gallra eller skörda på grannens tomt. Hans märker alltid själv upp fastighetens gränser inför gallring eller skörd och låter markägaren godkänna den innan arbetet påbörjas. Särskilt viktigt är detta om man ska hugga mot en annan fastighet så att det går att arbeta ända fram till gränsen, men utan att trampa över den. Och även om många gamla stenar och rösen täckts av mossa, barr och grenar, eller blivit nertryckta i marken av någon skogsmaskin, brukar det vanligtvis gå att lösa, bara man vet var man ska leta.
– Det kan räcka med en gammal gärdsgård, en rostig järnpinne eller en bit taggtråd för att man ska veta att man är på rätt spår, säger Hans Olsson.

"Det kan räcka med en gammal gärdsgård, en rostig järnpinne eller en bit taggtråd för att man ska veta att man är på rätt spår."

Det bästa är om det också finns en markkarta, gärna från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Där finns ofta en väldigt exakt beskrivning av hur gränsen går i terrängen. Till sin hjälp brukar Hans Olsson även ta med sig yxa och stålborste för att rengöra och förbättra gamla gränsmärken.

– Jag brukar ibland föreslå att vi ska hugga upp en bred rågång mellan fastigheterna, säger han. Då slipper vi problem under många år framöver.

Vanliga gränsmarkeringar:

  • Järnpinnar eller rör
  • Snitslar. Men tänk på att de åldras.
  • Färg på stenar
  • Gränsstolpar i trä, eller deras fästen om de multnat.
  • Gränsröse, med stenar staplade på varandra.