Första gången på sågen
Så kom dagen då jag skulle få komma in på sågen. Det var min femte dag på nya jobbet och massor av nya ansikten, namn, processer, rutiner och arbetsuppgifter snurrade redan runt i mitt huvud. Lägg därtill alla nya förkortningar som hör branschen och Holmen till.
Många gånger har jag stått och valt brädor i bygghandeln – det blir många besök dit när man har en sommarstuga som behöver fixas. Ibland har jag funderat på plankornas väg dit, och nu skulle jag få svaret.
Bara att ta mig in på området var intressant. Iklädd gul väst fick jag eskort till kontoret på sågen, eftersom jag inte hade gått säkerhetsutbildningen och SSG-utbildningen (har jag nu). På med hörselskydd och rundvandringen kunde börja!
En mycket engagerad guide, Peter, visar mig runt. Vi börjar där timret kommer in på tradarna, i ett otroligt flöde. Fascinerande att timret röntgas; som en patient som kommer in på sjukhuset för att diagnostiseras. Gripar högre än två fullvuxna människor plockar stockar lika lätt som man själv plockar tandpetare mellan tumme och pekfinger – fast de tar SÅ många fler åt gången!
In i styrhytten för utblick över sortering, avbarkning och vändare. Massor av skärmar med detaljerad information om stockarna. Vissa hänvisas in i vändaren; toppen ska vara först för vidare transport. Bark, flis och spån tas om hand längs vägen.
In åker de barkfria stockarna i en maskin och ut kommer de med kantiga, snygga profiler. Poff, så har de yttersta profilerna klyfts av och blivit brädor. De rullar vidare mot nya äventyr. Mittenpartiet delas också och större plankor bildas. Nästan som trolleri. Brädorna forslas fram, de större på en nedre vals och de mindre strax ovanför på en annan vals. Där dansar de fram och ”familjen” håller ihop och blir allt större. Snart bildar de ett helt golv av plankor tillsammans, tätt ihop.
Så åker de vidare till justerverket och in i något som liknar ett gigantiskt solarium. Fler mätningar för att avgöra olika kvalitéer och för att hitta det optimala värdet. Varje bräda får en röd stämpel, likt en tatuering: F+, HHH och allt vad det är. Tänk att bli bedömd på detta sätt – tur man inte är en bräda!
Jag råkar trampa lite utanför golvmarkeringarna och hela bandet stannar. Hoppsan, så pinsamt. Men Peter vinkar glatt till kontrollen och bandet rullar igång igen.
Timmerbord, barkmaskin och stockvändare.
Friskved, kärnved och standard.
Råsortering, råmått och vandringstork.
Många nya ord. Många höga ljud. Och massor av trä såklart. De ligger där i stora fyrkantiga boxar, uppställda i block. Vissa under tak, andra ute i solen, för att hämtas av superstora truckar. Det doftar skog överallt där vi går – tack och lov att luktsinnet börjar komma tillbaka efter coviden i våras.
Så lämnar vi torken och kommer åter till kontoret. Full av intryck. Jag har lärt mig skillnaden på planka (grövre) och bräda (mindre), och att här används – än så länge – bara fura!
Nästa gång på brädgården kommer jag att tänka på hur stockarna klyvs, hur brädorna blir till och varför de har röda tatueringar. För att jag ska kunna bygga. Tack för det Holmen!
Somnar som en stock den kvällen.