Det är svalt under de 150-åriga träden som kantar stigen. Ormbunkar och ekorrbär täcker marken, blåbärsris och harsyra trivs i skuggan av väldiga stenar täckta med grön mossa. Vindfällen i drivor tvingar oss till plötsliga omvägar i den branta terrängen.

Smitingen-Härnöklubbs kustnära naturreservat, strax utanför Härnösand, utgörs av steniga stränder och kuperad terräng med stundtals närmast orörd skog. Här finns också ett fint havsbad och en badbar tjärn med friskt vatten, bäver och fritt fiske på abborre och gädda.

Och det bästa av allt, det är lätt tillgängligt och mycket välbesökt. Tystnaden bryts ofta av tonårsröster som ekar över vattnet, men lika vanligt är det att möta raska pensionärer, nyfikna förskolegrupper och ornitologer på väg att skåda sträckande fågel.

Vår guide heter Kristin Lindström. Hon är biolog, uppvuxen i Östersund, med närhet till skogen, och numera anställd på Länsstyrelsen i Västernorrland där hon arbetar med inventering och reservatsbildning.

Vi slår oss ner på en sten under några höga granar, tar fram termosen och öppnar för alla sinnesintryck som skogen erbjuder. Myggen surrar, träden gungar sakta i vinden, det doftar tungt av jord och multnande ved. Håkan Hellström sjunger för tonårsbesökarna på klippan intill. I solglittret på tjärnen glider en storlom majestätiskt fram, familjen skrak gungar i en vik, över oss konstflyger några tärnor under glada skrän.

– Över huvud taget är det gott om fågel här, konstaterar Kristin Lindström. Att det till exempel finns tretåig hackspett tyder på att skogen är gammal och relativt orörd, med tillgång på lämpliga boträd.

Andra fåglar som kan ses i den gynnsamma boendemiljön är den svartvita flugsnapparen, lövsångaren, svalan, olika mesar, tornseglaren och drillsnäppan. Man kan också få se uggla och havsörn.

I yngre skog råder ofta bostadsbrist för häckande fåglar. Där saknas håligheter lämpliga för bobyggare, därför är det viktigt vid skörd att lämna högstubbar och så kallade naturvärdesträd, till exempel gamla, håliga eller på annat sätt udda träd. För utan tak över huvudet när flyttfåglarna återvänder lyckas de inte föröka sig.

Att spara några träd med håligheter, äldre träd eller högstubbar underlättar för dem. Ett annat bra sätt att hjälpa fåglarna med familjebildningen är att sätta upp holkar. Och den bästa tiden att sätta upp dem är på hösten.
– Inte minst kan tornseglaren, som tillbringar all sin tid i luften, behöva en hjälpande hand, säger Kristin Lindström. Kom bara ihåg att deras holk ska sitt högt upp och ha fri inflygning till bohålet.

Text: Mats Wigardt
Foto: Frida Sjögren