Vi befinner om i Stockholmsförorten Bagarmossen, drygt 20 mil från skogen i Bergslagen. En rad delägare med familjer är samlade på en värmande sopplunch hemma hos Moa Beskow, delägare i sjunde generationen. Stämningen är glad och gemytlig. Det märks att alla gillar att umgås med varandra.
– Det är jätteroligt att träffa släkten och skogen är ett bra sätt att samla folk. Ingen äger stora andelar, men den håller ihop oss, förklarar Patrik Ernberg, syssling till värden Moa.

– Varje år har vi ett par arbetsdagar kring Kristi himmelsfärdsdag då vi planterar skog eller röjer stigar, berättar Ulrika Beskow.

Alla delägare är utbor. Flera av dem bor i Stockholmstrakten och i Uppsala, andra finns från Falun i norr till Göteborg i söder, för att inte nämna i storstäder som Madrid, Quito (Ecuador), New York och Los Angeles.
– Visst finns det delägare som sällan är i vår skog, men vi som vistas där under somrarna är ganska många, säger Ulrika.

 

När hon växte upp var de tretton kusiner som sprang runt mellan stugorna på somrarna. Nu gör deras barnbarn samma sak.

"De drar runt i gäng, leker och badar. Så gjorde jag när jag var liten och så gjorde generationen före mig."

Att leka tillsammans som barn och sedan fortsätta ha gemensamma aktiviteter är definitivt något som underlättar samägandet av skogen, tycker familjerna. Fast helt utan konflikter har det inte varit genom åren.
– Det finns nästan alltid en het fråga innan vi går in på årsmötet, men sedan löser vi den i skön förbrödring, säger Olle Westholm, delägare i sjätte generationen.

Skogsbruket ska, enligt delägarnas måldokument, bedrivas på ett långsiktigt hållbart sätt. Egendomen är certifierad och i strategin ingår att hålla sig à jour med och beakta ny kunskap och forskning inom skogsskötsel.
– Det känns viktigt att vi brukar skogen på ett bra och varsamt sätt. I långsiktigheten ingår att skogspartier huggs ned, men det kommer också nytt. Nu ser jag skog växa upp som jag själv varit med att plantera för 35 år sedan. Det är häftigt, säger Moa Beskow, delägare sedan ett tiotal år.

Den starka känslan för den gemensamma skogen går inte att ta miste på.
– Skogen är som ett hem för mig. Jag är både uppväxt och inväxt i skogen, konstaterar Moa Beskow.

 

Text: Nils Sundström
Foto: Karl Nordlund